Lindas Blogg

PCT – Del 8 : Vatten

2016-06-22

:

Bishop – VVR – Mammoth Lakes. 118 miles / 190 km

När jag gjorde research inför min vandring längs the Pacific Crest Trail kunde jag läsa att när man kom till the Sierras skulle ens tempo drastiskt minska. Vandrade man vanligtvis 20 miles per dag skulle man inte bli förvånad om man där trappade ner till 10. Detta skulle främst bero på snön, att man bara kunde vandra ett visst antal timmar per dag innan den började smälta och att det var för svårt att ta sig fram i den.

 

 

Och absolut går det långsammare, men så här i efterhand, med facit i hand, kan jag säga att det för min del beror på en hel del andra saker. Visst har snön en viss del i det, men vid det här laget har tillräckligt många människor tagit sig fram genom den att det finns en vältrampad led att följa och så kallad “post holing”, att man trampar igenom den porösa snön (tänk Ronja som trampar igenom och fastnar med foten hos rumpnissarna), har inte varit några större problem. Däremot har de långa backarna och den delvis steniga, ounderhållna leden orsakat större problem. Den här delen av leden innehåller mängder av passager mellan berg som man måste ta sig upp och ned för, vissa över en mil långa och över 1000 höjdmeter och det tar på krafterna.

 

muir04
Vältrampad led i snön efter Muir Pass

 

Men, som jag nämnde i tidigare inlägg, så är smältvattnet också något som påverkar tempot här. Nästintill oavsett var på leden man befinner sig ställer det till problem. Det är inte bara då man måste korsa en större fors som saknar bro eller liknande. Det är inte allt för ovanligt att det tar sig fram på själva leden och vill man hålla fötterna torra får man akta varje steg man tar. Det kanske inte låter så svårt men om man kilometer efter kilometer, mil efter mil måste korrigera varenda enskilt steg, blir man snart ganska så matt, både i kroppen och i huvudet.

 

water04

 

Att korsa de större vattendragen kan också vara nog så knepigt. Eller större förresten, vid den här tidpunkten är det så mycket vatten i rörelse att även de mindre bäckar och åar som rinner här är fyllda både till bredden och höjden. Det är få som har lyxen att ha en bro över som man kan använda, även om de existerar. Har man tur kan det ligga ett nerfallet träd över, eller större stenar som man försöka hoppa emellan. Men ofta är det bara att traska rakt igenom dem som gäller. Det är svårt att på förhand avgöra hur djupa de är, hur botten ser ut eller hur strömt det är. Personligen så är jag inte särskilt förtjust i dessa, min balans är inte alltid den bästa, särskilt inte med alla extra kilon på ryggen, men hittills har det gått bra.

 

water03

water02 water05

streamcrossig

water06

Tips för att ta sig över stora vattendrag

  • Floderna är alltid lugnare på morgonen då de innehåller mindre smältvatten. Om du vet att du ska över en större flod kan du planera så att du campar strax innan den på kvällen. Du kan också, om du kommer fram till en flod som känns allt för aggressiv att ta sig över, slå läger och försöka korsa den på morgonen istället.
  • Se dig om efter alternativa passager än just den plats leden går över. Ibland kan det finnas stockar eller stenar som kan vara till hjälp. Ser det väldigt tufft ut, ta dig tid och gå en längre bit längs forsen för att hitta det bästa stället.
  • När du korsar vattnet, börja om möjligt en bit nedströms och gå uppåt, motströms mot andra sidan. Då är det lättare att stå emot strömmen och hålla balansen.
  • Knäpp upp väskans spännen när du tar dig över. Om du skulle ramla kan du lättare slinka ur den så den inte drar ner dig i vattnet.
  • Använd dina vandringsstavar! Fäll ut dem så de blir extra långa och känn av botten. Se till att du alltid har 3-kontakt med botten, d.v.s. flytta bara en fot eller stav åt gången, så blir du mer stabil.
  • Om du har många vattendrag framför dig kan det vara klokt att hålla ett öga på kartan. Ibland kan det hända att leden korsar vattnet flera gånger och är den svårkorsad kan du gå längs med den istället om du ändå kommer korsa den igen.
  • Tänk efter vad du själv föredrar. Torra fötter eller mindre pauser. Om du inte vill vandra i blöta skor är ett par sandaler med hård sula och bra remmar att föredra. Då kan du byta till dessa när det är dags att ta sig över en fors. Men vissa sträckor kan innehålla mängder av forsar och det blir då snabbt många pauser. Därför går vissa rakt igenom med de skor de vandrar i. Som sagt, känn efter vad du själv föredrar och planera packningen därefter.
  • Korsa aldrig en större fors ensam.

 

Sist men inte minst finns det ytterligare en anledning till att tempot minskar här – och det är att det är så otroligt vackert! Så många gånger har jag stannat bara för att begrunda den fantastiska omgivningen och flertalet gånger har jag varit nära på att ramla baklänges medan jag lyft huvudet för att få en överblick över de enorma berg som omslutit mig. Snubbelvänliga rötter och stenar, långa uppförsbackar, vatten och genomblöta skor till trots, detta är utan tvekan den häftigaste delen av leden så här långt!

 

beauty01

 

Psst, om du vill läsa mer om de passager jag tagit mig igenom, kika in min äventyrsblogg på vagabond.se! Klicka här för att komma direkt till bloggen.

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Alla fält är obligatoriska.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Wilderness Stories