Lindas Blogg

Närke


Den första juni 2019 gav jag mig ut på vad som skulle komma att bli en 485 mil lång resa genom Sverige. Med hjälp av mina fötter, kajak och cykel, gjorde jag en upptäcktsresa genom landets alla 25 landskap. Jag ville upptäcka landet jag är född och uppväxt i och samtidigt inspirera andra till att också resa mer hållbart i närmiljö.

Nu presenterar jag nu en bloggserie på 25 inlägg, ett per landskap. I dessa kommer jag ta er med på min resa, men också dela med mig av tips, länkar och annan matnyttig info – detta så att du också kan ge dig ut på din egen bakgård! 


Med endast 114 km, blev min etapp genom resans 8e landskap, en av de kortare. Men trots distansen, så visade det sig bli en av de tuffaste etapperna på hela projektet. Det är med dubbla känslor jag ser tillbaka på: Närke



När jag planerade den här sommarens äventyr, så var planen att fortsätta paddla från Göta Kanal, upp längs Vättern och ta mig an landskapet den vägen. Jag hade blivit tipsad om att skärgården i Norra Vättern var något alldeles extra om man gillar att paddla och att den även kallas “Sveriges hemligaste skärgård”.

Men de hårda vindarna, som redan hållit mig strandsatt en dag vid sjön Roxen, höll i sig och jag var tvungen att ändra strategi. Som tur var, hade min vän Linda Staaf som bodde i närheten, följt mig på mina sociala kanaler och erbjöd att låna ut en mountainbike så att jag kunde cykla runt istället. Väl på andra sidan sjön, skulle hon möta upp dagen efter med min kajak.

Jag nappade på förslaget och vi möttes upp i Motala. Dock hade hon inga cykelväskor, så jag fick lasta alla mina saker i en vandringsryggsäck och hiva upp den på ryggen istället. Det visade sig bli en av de tuffaste sakerna jag gjort under hela den här långa resan.



Cyklingen blev en kamp, både mentalt och fysiskt. Efter inte ens fem kilometer, sprängde huvudet under hjälmen av ansträngningen. Gårdagens lyft förbi slussarna längs Göta Kanal, kändes i ryggen och tyngden från ryggsäcken gjorde inte saken bättre. Den gjorde det också svårare att andas. Pulsen tryckte innanför tinningarna. Tyngden gjorde att jag inte vågade stå upp och trampa i uppförsbackarna och när jag ändå försökte, sprätte pedalerna under fötterna vilket nästan fick mig att tappa balansen. Vid något tillfälle hoppade även kedjan och jag föll ikull. Det var så jobbigt!

Som om det inte var nog, visste jag att det skulle börja regna kraftigt under eftermiddagen, så jag ville komma så långt som möjligt innan det tog fart. Jag kämpade på, backe upp och backe ner. Jag försökte ignorera regndropparna som sakta började falla, men efter 2 timmar stod jag inte ut längre. Regnet hade blivit så kraftigt att jag skulle bli rejält blöt om jag inte tog skydd.

I första bästa skogsområde svängde jag av och skyndade mig att slå upp min tarp och hammock. Myggen flockades och regnet matade på. Klockan var tre på eftermiddagen och jag hade bara kommit 15 kilometer. Jag kröp upp i hammocken och slöt ögonen. Kanske kunde lite sömn få mig på bättre humör.



Jodå, en timma senare vaknade jag upp, men regnet höll i sig. Jag sträckte mig efter några mackor och la mig därefter till rätta igen och började kolla serier på telefonen, ringde några samtal, satte ihop spellistor på Spotify med peppande musik och försökte göra allt för att få tiden att gå.

Vid 19-tiden var de enda regndroppar som hördes, droppar som föll från träden och västerut började solen strålar sakta leta sig in mellan trädgrenarna. Jag packade ihop, ryckte loss cykeln från mossan och såg till min förtjusning ett handskrivet brev i en plastficka, fäst vid ekrarna på bakhjulet.


“Hej! We have seen your tent in the forest. If you want we want to invite you to our house for breakfast. You are welcome if 8.00 clock would be ok for you!


Jag blev alldeles varm i hjärtat och övervägde en kort stund att stanna. Men det skulle innebära en lång etapp med den fruktansvärt tunga packningen dagen efter, så jag hoppade istället upp på cykeln och fortsatte. Med solen i ansiktet och massor av ny peppande musik, susade jag fram längs vägen. Jag har tänkt det så många gånger förut, men den här kvällen blev det extra tydligt – vilken energi solen kan ge. Det är verkligen inte konstigt att man i religoner runt om hela världen, dyrkat den sedan urminnes tider.


Lite smultron vid vägkanten som snacks muntrade upp!


Efter att äntligen passerat gränsen in i Närke kände jag att det var dags att sova. Jag kollade på vindskyddskartan och såg att det skulle ligga ett skydd vid en liten sjö, intill samhället Zinkgruvan. Det fick bli mitt mål.

Väl framme visade det sig vara världens gulligaste ställplats för husbilar. Det fanns mycket riktigt ett vindskydd, men det gick inte att sova där. Det fanns ett dass, men ingenstans att slå upp min hammock. Jag fick ta hjälp av en lyktstolpe och lyckades därmed få till en sovplats. Försent insåg jag att ljuset på stolparna givetvis inte skulle släckas under natten, men jag somnade ändå skönt till ljudet av bilar som brände runt den lilla sjön så att däcken tjöt.



När jag vaknade nästa morgon klev en man i rosa mjukiskläder och hästsvans ut ur den enda husbil som stått parkerad på platsen under natten. Efter kom en liten chihuahua tassande, som han senare presenterade som “Pitbull”. Han undrade om han fick bjuda på frukost och jag slog mig ner vid det bord han dukat upp nere på en brygga. Han var från Tyskland och hans engelska var dålig, men vi lyckades ändå kommunicera någorlunda. Han var påväg uppåt i landet och tipsade om appen Park4Night – där man kunde hitta ställplatser, gratis som avgiftsbelagda, runtom i hela världen. Vilken fantastisk app! Jag laddade genast ner den och den kom senare att vara till god hjälp under min fortsatta resa.



Jag lämnade mannen och fortsatte norrut. Mitt första mål för dagen var Askersund. Jag kämpade på. Det kändes ändå lite lättare, men jag bestämde snart att om det skulle bli för jobbigt i uppförsbackarna, så var det helt ok att hoppa av cykeln och gå. Jag behövde inte pressa mig uppåt och det kändes lite som att, bara av att säga det till mig själv, så gick det också lättare.

Väl framme i Askersund firade jag med glass nere vid hamnen och blickade ut mot den skärgård jag hade hoppats att få paddla i. Men det skulle få bli en annan gång, ytterligare en sak på min lista över platser jag är tvungen att återkomma till.



Efter Askersund vände jag söder ut igen och susade fram längs vägarna med musiken spelandes högt från telefonen. Jag susade upp och ner för allt längre backar. Landskapet hade sina höjder och när jag passerade Tiveden och sjön Under, blev jag väldigt glad över mitt beslut att cykla runt Vättern. Ute på den betydligt mindre sjön skummade vågorna rejält, de såg rent av riktigt surfvänliga ut. Det var tur att jag inte hade paddlat ut på Vättern ändå.


Längs vägen fanns flera gulliga små parkeringsfickor att stanna på och jag slogs av hur välkomnande detta landskap hade känts. Så ombonat på något vis. På ställplatsen vid Zinkgruvan hade det funnits… och på rastplatserna fanns planterade blommor och olika skulpturer.


Efter drygt ett dygn kom jag så äntligen fram till Karlsborg, där Linda mötte upp med min kajak igen. Aldrig har jag blivit så glad över att få lämna ifrån mig en vandringsryggsäck.

Det hade varit en tuff etapp, om än kort. Men jag skulle komma att ha användning för den. Varje gång jag i resten av mitt äventyr kände att något var tungt eller jobbigt, kunde jag tänka tillbaka på hur pulsen dunkade mot tinningarna på småvägarna i Närke och hur vedervärdigt jobbigt det varit. Jag kunde säga till mig själv, “jag cyklar i alla fall inte med vandringsryggsäck”.


Min rutt

Cykling, Motala – Karlsborg: 114 km
TOTALT: 114 km, 1,5 dagar



Faktaruta Närke

Areal: 4126 km2
Invånare: 216 186 (31 dec 2018)
Residensstad: Örebro
Landskapsblomma: Gullviva
Landskapsdjur: Hasselmus


Närkes natur

Närke har “de flesta av Sveriges naturtyper på en liten yta. Från Bergslagens och Kilsbergens storslagna vildmark och milsvida utsikter, via Närkeslättens odlingslandskap med myllrande fågelsjöar och historiska ekhagar, till Vätterns unika insjöskärgård. I Örebro län finns i dag drygt 280 naturreservat och två nationalparker. Vi har också ett rikt kulturlandskap, fullt av spår och lämningar som berättar människans historia från forntid till nutid.” // Länsstyrelsen, Örebro län

Närke består dock till största del av slättlandskap och hela mellersta och östra delen består av Närkeslätten. Denna låg, efter den senaste istiden, under vatten och var en del av Mälardalen. Efter landhöjningen blev den torrlagd och marken från den gamla havsbotten är bördig och passar bra som odlingsmark.

I nordväst hittar vi Kilsbergen, vars högsta punkt i landskapet (Tomasbodahöjden) ligger 298 m ö.h. Bergen utgörs av en ca 200 m hög, 50 km lång och 10-15 km bred bergsrygg, bestående av en serie “förkastningsbranter”. En sådan brant uppstår när jordskorpan spricker (tex pga bergsbildningar på annat håll i plattan, i detta fall i Centraleuropa för ca 250 miljoner år sedan) och markytan i dessa sprickor förskjuts och bildar som “trappsteg” i berget. Kilsbergen kallas också “de blå bergen” pga det sken de kan få under vissa ljusförhållanden.

Även i sydväst vid Tiveden och i sydöst vid Tyleskog höjer sig landet och avgränsar sig från Väster- respektive Östergötland.

I området kring Vättern finns en inlandsskärgård med över 50 öar och tusentals skär. I landskapet finns också åar som Arbogaån, Svartån och Täljeån. Flera sjöar och sankmarker har dock torrlagts.


Exempel på aktiviteter som passar Närkes natur: 

  • Vandra / Trailrunning – tex på Bergslagsleden eller någon av alla andra vandringsleder i landskapet.
  • Paddla – Förutom skärgården i Vättern finns mängder av paddelleder genom åar, sjöar och andra vattendrag runt om i landskapet.
  • Skridskoåkning – sjöarnas erbjudande på vintern.
  • Fiska – I sjöarna Vättern och Hjälmaren behöver du inget fiskekort, utan får lov att fiska med spö enligt allemansrätten.
  • Cykla – Av den 315 km långa Vätternrundan går 60 km genom Närke. För den som inte är sugen på att medverka i det klassiska loppet går det bra att cykla längs cykelleden “Runt Vätternleden” närsomhelst på året. Den är dessutom längre, hela 42 mil. Utöver detta finns mängder av cykelleder i landskapet för olika typer av cykling.

Nationalparker och andra områden

  • Garphyttans Nationalpark – “I Kilsbergens mörka barrskogar ligger Garphyttan med blomman­de ängar och lövskogar. Här möter gammelskogens hackspettar det gamla odlingslandskapets sång­fåglar.”
  • Tivedens Nationalpark – “Tiveden bjuder på intressanta naturupplevelser och en stark vildmarkskänsla mitt mellan Vänern och Vätterns kulturbyggnader. Här, i en av Sveriges vildaste skogar, kan du vandra i kaotiska blockmarker med upp till 10 meter höga klippblock som har kommit med inlandsisen. Här finns också många spännande grottor och flera vackra vildmarkssjöar.” Nationalparken ligger visserligen i Västergötland, men gränsar till Närke och är en del av både Västra Götaland- och Örebro län.

Norra Vätterns skärgård är ett Naturreservat/Ekopark och innefattar en “inlandsskärgård med över 50 öar och tusentals skär, sund och vikar. Grovhuggna klippor, rundade granithällar och vindpinade tallskogar står i färgstark kontrast till Vättens klara, blågröna vatten. Här trivs ståtliga rovfåglar som fiskgjuse och lärkfalk. För kanotvana finns här en fantastisk miljö att utforska.”

Ånnaboda Naturreservat ligger vid Kilbsbergen och har ett stort friluftsområde med aktiviteter året om, allt från bad till utförsåkning.

Här hittar du en lista på de över 280 andra naturreservat som finns i Örebro län, sorterade efter kommun


Länkar



Källor:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/närke

https://www.lansstyrelsen.se/orebro/besoksmal/friluftsliv.html
https://www.grundskoleboken.se/wiki/Närke

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kilsbergen



HAR DU FLER TIPS PÅ VAD SOM FINNS ATT GÖRA OCH UPPTÄCKA I NÄRKE? TIPSA GÄRNA I KOMMENTARSFÄLTET NEDAN!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Alla fält är obligatoriska.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Wilderness Stories