Lindas Blogg

Gotland



Av de landskap jag besökt hittills på min resa är nog Gotland det som sticker ut allra mest. Det är nog också det som har samlats på sig flest “jag kan knappt tro att detta är i Sverige”. Så unik är den lilla avlägsna pärlan i Östersjön. 

Ute i Östersjön, ja. Av alla våra 25 landskap har vi två öar; Öland inom en broförbindelses räckhåll och Gotland som ligger helt avskilt, dryga 80 km från fastlandet. Eftersom jag gör denna resa för egen maskin var färja otänkbart att ta ut (flyg inte ens att tänka på) och det jag kände att jag hade mest erfarenhet av var paddling. Givetvis var det en utmaning, kanske projektets största. Från Böda på norra Öland är det drygt 60 km till Gotland, varav ca 55 km är helt öppet hav utan öar. Själv kunde jag inte göra det, det förstod jag. Men med sällskap av min vän Emil som också är kajakguide, kände jag mig säker. 14 timmar tog det oss, i vad som skulle visa sig vara makalöst bra väder.
Mer om paddlingen till Gotland kan du läsa här.



Min första anblick av Gotland var därför en av de få öar som ligger strax utanför dess kust i sydväst, Stora Karlsö. På håll under paddlingen såg ön ut som en liten kobbe, men ju närmare vi kom desto mer magnifik blev den. En nära 50 meter hög meter klippvägg av kalksten, och ovanpå det en över hundra år gammal fyrbyggnad som liksom vaktade ön och dess bakomliggande huvudö Gotland.

Redan ute på öppet gav hade små pingvinliknande fåglar susat förbi oss med jämna mellanrum, men ju mer vi närmade oss desto fler blev fåglarna. När vi bara hade några hundra meter kvar fylldes luften och vattnet runt oss av fågeln som jag fick reda på kallades tordmule och i håligheterna på kalkstensklippväggen flög mängder av dem ut och in. Detta tillsammans med sillgrisslor vilka det finns tusentals par av här. Ljudet var öronbedövande. Ön är känt för sitt rika fågelliv och större delen av ön är fågelskyddsområde. Ön blev naturskyddad tidigt, faktiskt som näst första område i världen, efter Yellowstone National Park I USA. Naturreservat blev den 1970.


Första anblicken av Stora Karlsö västerifrån

Just kalkstenen som ön består av, är typiskt för Gotland. Den härstammar från den tid då ön låg närmare ekvatorn och består förstenad korall. De raukar som karakteriserar Gotland består av en hårdare korall som har blivit kvar efter att mjukare delar slipats bort av havet då landet reste sig ur havet efter istiderna för ca 10 000 år sedan.


En snabb landstigning på Stora Karlsö var ett skönt avbrott i den 14 timmar långa paddlingen. Inte lika skönt var det att få reda på att vi överträtt ett fågelskyddsområde och öns tillsynsman tog våra uppgifter för kommande böter.

Efter att slutligen kommit iland på Gotland på Ekstakusten och pustat ut efter den 14 timmar långa paddlingen, väntande nästa utmaning. Hur skulle jag ta mig ifrån ön? Emil skulle åka hem och jag insåg att med det väder som väntade, var det inte ett alternativ att paddla tillbaka på egen hand.

Medan jag funderade på hur jag skulle göra började jag vandra norr ut längs kusten, mot Visby. Ekstakusten var magisk och lugn mitt i juni innan ön fyllts med turister. Jag vandrade mot Klinte, men längs vägen stannade jag av en slump för lite skugga vid en kyrka i Fröjel. På dess anslagstavla satt en lapp om en 8 km lång vandringsled, Hembygdsleden. Denna gick härifrån upp mot Klintehamn via kusten istället för som cykelvägen, längs inlandet. Självklart tog jag denna! Här tog jag mig över ängar och hagar innan jag nådde ett område med stora vindkraftverk, vilka vi faktiskt sett på långt håll under paddlingen. Jag fortsatte sedan norrut till att jag slutligen närmade mig Tofta och en glamping vid namn Surflogiet.  


Stora och Lilla Karlsö blev allt mindre medan jag vandra norrut längs kusten
Vid kyrkan i Fröjel hittade jag av en slump en vandringsled jag bestämde mig för att ta istället för att gå längs vägarna
Hembygdsleden mellan Fröjel och Klintehamn markerades med små väderkvarnar på plaketter (alt. vit färg)
Sista sträckan för dagen mot Surflogiet. Totalt gick jag omkring 3 mil – ändå kändes det nästan som en vilodag!

På surflogiet stod en mängd fina tält uppställda, alla personligt inredda av den australienska inredningsdesignern Taryn Jade. Tälten som fanns i olika storlekar, låg alla privat mellan de Gotska tallarna med utsikt mot havet. Det kändes riktigt lyxigt att få sova på ett sånt här ställe, i en riktigt skön säng – mitt på stranden!

Taryn visade mig och min pojkvän till vårt tält och jag frågade henne hur hon hamnat här. Hon berättade att hon varit på besök på Gotland under en av sina långa resor, träffat de som ägde campet – de hade klickat och när de såg vad hon kunde göra erbjöd de henne jobbet. Jag frågade hur hon såg på Sverige, jämfört med Australien, en plats dit många svenskar tvärtom söker sig. Hon förklarade att det hon tyckte var allra finast med Sverige var alla våra årstider och hur markant de skiljer sig. “Visst är sommaren fantastisk, men hösten och vintern är verkligen magiskt. Då blir allt grått här. Allt skiftar i olika nyanser av färgen, det är så vackert!”

Det är så nyttigt att få höra en annan människas åsikt ibland. Att det gråa, som säkert många svenskar ser som tråkigt, kan vara exotiskt och magiskt för någon annan!


På surflogiet har de såklart också en restaurang och här är hållbarhet i fokus. Lokala produkter och allt skräp tas till vara på och källsorteras.
Taryn från Australien har designat de olika tälten, men själv bor hon i sin van, bakom campingen

Utmaningen att ta sig från ön fick snart en lösning. Via bekanta kom jag i kontakt med Visby seglarsällskap, vilka skickade ut ett massmail till sina medlemmar om någon ville låta en gast ta värvning på en segelbåt från ön. På morgonen, medan vi fortfarande låg i sängen och väntade på frukost, ringde telefonen. “Om det är ett äventyr du söker, finns det inget annat val än att åka med mig!”, sa en man som presenterade sig som Roffe Plåt. Han berättade att han hade en gammal A22 (namnet sa mig inte mycket då) i mahogny som han rustat upp och som han skulle segla med från Herrvik via Fårö, upp till Nynäshamn några dagar senare. Jag fick gärna följa med. 

Turen fortsatte således till fots, upp till visby och längs vägen passerade jag även den magnifika Högklint. Kalkstensklippan som är 48 meter hög och 1,3 km lång, sträcker sig brant upp ur Östersjön och bjuder på utsikt både över havet och Visby. Ordet klint är vanligt i södra Sverige och betyder ungefär “berg med branta väggar”. Längre norr ut i landet betyder klitt eller klätt samma sak. På Gotland syftar det till “fritt liggande bergvägg med abrasionsbrant” och syftar till området ovanpå berget. 


Utsikt från Högklints högsta punkt

Därefter lånade jag cykel på Gotlands cykeluthyrning i Visby och tog mig via Roma, ut till öns östkust och Herrvik. Här skulle jag möta upp Roffe, men han var till att börja med upptagen att ta emot förstapriset för en kappseglingstävling för småbåtar som ägt rum under dagen. Senare fick jag veta att Roffe vunnit flera SM i kappsegling och var mer eller mindre ökänd i dessa kretsar. Jag blev lite nervös över hur han skulle ta emot en oerfaren seglare som mig och hur han skulle ställa sig till att jag inte ville använda någon motor (jag hade tänkt att jag kunde simma ut till båten när den slagits av).

Det visade sig inte vara någon fara, den hade han redan plockat av och när det var dags för avfärd tog han fram en paddel som jag fick använda för att vi skulle ta oss ur hamn. Autopiloten var också avslagen så jag fick styra själv hela vägen. Roffe hjälpte endast till med seglen och tillsammans tog vi oss från Herrvik upp till Lauters på Fårö. Där grillade vi, kollade på solnedgången innan vi gick och la oss för en tidig avfärd morgonen efter. Med ca 130 km till Nynäshamn gällde det att ha marginaler ifall stiltje skulle slå till.

Mot Herrvik! (Länk till denna kartan finns längre ner på sidan)
Herrvik i sikte!
Avfärd från Herrvik
Väl framme vid Lauters bjöd Roffe på en sedvanlig whiskey för att fira ankomsten
Att ha med en fotograf och kolla på solnedgången… 🙂
Fina Gazell i skymningsljuset

Men det behövde vi inte oroa oss för. Mot Nynäshamn blev turen tuffare, det blåste upp så att båten la sig ner i vinden såpass mycket att jag fick hoppa upp på relingen och styra. Jag var glad över att jag valt att segla framför att paddla. 7 knop kom vi upp i och vattnet stänkte över fören. Det verkade inte bekymra Roffe, han gick ner och la sig i båtens kabyss och sov. Jag fick själv sitta uppe med rorkulten i hand och ta mig fram över det öppna havet. Man kanske kan tro att det skulle kännas läskigt, men på mina läppar spreds bara ett större och större leende. Det här var så kul och så häftigt! 

Roffe hade sedan start sagt att jag fick lov att säga till när jag ville sätta på autopiloten och även om det var lockande ett tag kände jag hela tiden att nej, lite till ska jag i alla fall klara. Medan jag satt där uppe mot relingen, styrde mot ett för stunden utvalt moln (fastlandet syntes inte ännu), höll koll på graderna på gps’en och hur vinden blåste i seglen, fick jag under några timmar ha en godispåse nära till hands för att trycka i mig lite snabb energi när ögonlocken började kännas tunga. 


När det började blåsa upp, valde Roffe ut en bok och la sig för att läsa. Men snart hörde vi snarkningar inifrån kojen
Det gällde både att hålla koll på kursen, via kompassen eller riktmärken vid horisonten. Samtidigt var vinden tvungen att hamna rätt i seglen, vilket dessa snören på bilden nedan kunde hjälpa till med för den som är ovan och inte känner det. Snörena skulle ligga lugnt parallellt och inte fladdra.

När vi slutligen kom i land 14 timmar efter att vi lämnat Lauters, väntade en buffé på en lokal krog med asiatisk mat. Ögonen fick nästan gick i kors på mig och jag var helt slut i huvudet. Det blev återigen en tidig kväll och bostaden för natten blev en av Roffes andra båtar som låg i hamnen. Som han byggt helt själv från grunden. Otroligt. 


Whiskey i Nynäshamn
Nöjda och glada seglare i Nynäshamn

Min rutt


Paddling, Böda (Öland) till Eksakusten: 63 km
Vandring, Ekstakusten till Visby, 54 km
Cykling, Visby till Herrvik: 50 km
Segling, Herrvik – Lauters – Nynäshamn: 192 km
TOTALT: 359 km, 8 dagar



Faktaruta Gotland

Areal: 3 184 km2
Invånare: 59 249
Residensstad: Visby
Landskapsblomma: Murgröna
Landskapsdjur: Igelkott



Exempel på aktiviteter som passar Gotlands natur: 

  • Surfa. Vågsurfa, Kitesurfa, åk surfski eller paddla stand up paddleboard. Efter som Gotland är just en ö, och dessutom en mindre sådan, är det aldrig långt till den strand där vinden blåser som gynnsammast för just den typ av surf du föredrar.
  • Cykla
  • Vandra

Gotlands natur

“Gotland erbjuder storslagen natur i såväl frodigt och välkomnade landskap liksom karg miljö med låga träd och buskar. Långt innan vår tid låg ön närmare ekvatorn i tropiska vatten och därifrån byggdes kalkstensgrunden, som Gotland vilar på, upp. Genom väder, vind och istid har ön getts en unik natur som inte finns någon annanstans. På flera platser längst kusten kan du se och känna på raukar. Gotlands milda havsklimat gynnar växtligheten som grönskar från tidig vår till sen höst. Kalkstensgrunden hjälper till att hålla värmen långt in på vintern. Tack vare det trivs många träd och blommor som normalt sett växer på sydligare breddgrader utmärkt här. Runt om på ön finns flera gotländska ängen som är populära utflyktsmål.”*

*text från Gotland.com


Nationalparker

Av Sveriges 30 nationalparker, tillhör en Gotland:

  • Gotska Sandön – “unik och sällsamt vacker ö med milsvida sandstränder”

Dessutom är Hansestaden Visby världsarvsförklarad sedan 1995.


Länkar




Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Alla fält är obligatoriska.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Kommentarer

  • Cykelkatten - cykel, liv och kärlek!

    Så fint och intressant skrivet om Gotland. Jag har tyvärr inte fastnat för ön än – men vill så gärna göra det! Nån gång, nån gång… 🙂

    • lindaakerberg

      Tack snälla! Om du vill åka dit kan jag verkligen rekommendera början av sommaren innan det kommer massor av folk. När jag var där var det superlugnt, men vad jag förstod på de som bodde där blir det ganska stressigt senare.

Wilderness Stories