Om Mig


jag2

Jag heter Linda Åkerberg och jag föddes i Karlstad 1985. Som artonåring flyttade jag till Stockholm för att börja jobba som fotoassistent och 2007 startade jag mitt eget företag som fotograf. Jag har sedan dess frilansat och främst haft kunder inom musikbranchen, för vilka jag fotar porträtt och gruppbilder för tidningar, album, promotion m.m., men även konserter och festivaler.

Vandring är något som jag började intressera mig för först våren/sommaren 2015. Innan dess hade jag inte ens reflekterat över att det skulle kunna vara något för mig. Mina föräldrar har gjort några enklare vandringar och när vi var små fick jag och min bror följa med upp på någon dagstur i Sälenfjällen, men det är så långt min egen erfarenhet sträckt sig och jag har inte haft en tanke på att ta upp det själv efteråt.

salen

Sälen, 1991

Inte förrän jag fick se trailern för filmen Wild blev jag såld. Inte på filmen i sig, men på själva grejen. Shit vad häftigt, detta måste jag prova! Alternativa levnadssätt är något som alltid fascinerat mig och jag har länge velat prova på att leva utanför samhället, leva av naturen. Sedan några år tillbaka äger jag en gammal Mercedes buss som jag bott i över några somrar och kört runt i Sverige med. Men att leva helt i naturen, utan närhet till civilisationen och enbart med hjälp av det man själv orkar bära med sig, är något helt annat!

Så efter att ha sett filmen bestämde jag mig för att prova. Min första vandring blev längs en del av Roslagsleden utanför Stockholm tillsammans med min mamma och sedan begav jag mig till USA för att testa en liten del av just den leden som filmen handlar om, The Pacific Crest Trail. Och det var lika häftigt som jag föreställt mig. 2016 bestämde jag mig för att ge mig ut på min första långdistansvandring – 6 månader på just PCT!

Så vad är det jag finner så häftigt med vandring? Det är så svårt att svara på, men förutom de mäktiga naturupplevelserna, människorna man träffar och energin man får av att vara ute och röra på sig, så handlar det för mig mycket om den styrkan man finner i sig själv under och efter en vandring. Att våga lita på sig själv, att man fattar rätt beslut, att man orkar bära och ta sig långa sträckor. Att man klarar sig utan hjälp från någon annan. Vi klarar så otroligt mycket mer än vi tror och att ge sig ut och vandra är ett utmärkt sätt att bevisa det för sig själv! Det är vad jag tror gör det så häftigt för mig. Att man växer som person för varje gång man ger sig ut.

Jag som driver bloggen

...heter Linda Åkerberg. Jag är 32 år, fotograf, ursprungligen från Karlstad men numera bosatt i Stockholm. Läs mer om mig här

Instagram

Someone once asked me if I didn't loose track of the days hiking the PCT. My answer was 'No, it was actually the opposite, I could easily recall the days, even months back. We just didn't call them by the name we use in "normal life". In the wild we simply referred to them after what made them special.' This is for example a pic from "Fog Day" (or as all the others would call it, May 6) last year. 
PCT, mile ~426
How do you prepare for a hike on a trail you never been on before? Read about my second step in my preparation for Everest Base Camp trek: Setting a time schedule, at wilderness-stories.com (link in bio)
Pic from PCT mile ~1973, in one of the weirdest landscapes I've ever seen: the lava fields in Oregon.
Passing the 2600-mile marker on the PCT was a big thing for me. Being the last 100-marker with only 50 mile to go it was clear that I was gonna complete the entire trail. Now I've seen that I've also passed 2600 followers here on Instagram! I'm so happy for all of you and that you want to follow me on my adventures! Hearing from you, meeting you and hear your own stories is what keeps me going - so from the bottom I'm my heart, THANK YOU! ❤️
One year ago today, on June 5th 2016, I summited my very first mountain, Mount Whitney on a side trail of the PCT. With its 14505 ft / 4421 meter it counts as the highest mountain in the "lower 48" (the U.S. except the 2 states of Alaska and Hawaii). It was a bit tricky in the snow, but we all made it! I know there's a lot more snow in the Sierras this year so I wish all the thruhikers of 2017 all the best and also want to send them a reminder to stay safe. If Whitney feels to risky when you pass it, you can always do it later. The mountains won't go anywhere. ❤️
If you have a dream or something you really want to do, it can be a little bit scary to make it happen. We make up ideas about why now isn't the right time, why it's better to do it later. But the truth is that there's no better time than right now. Don't push forward your dreams. Make them happen. ☀️
Me after my first full day of kayaking last week. It was a bit scary and on this pic I'm super tired but so happy at the same time because I finally did it! And it was so much fun!
If there's something you feel like trying, just do it. Don't make up excuses for why now isn't the best time. Yesterday I rented a kayak and crossed through the islands in the Stockholm archipelago for the very first time. I moved here 13 years ago and I can't believe it's took me so long to do this! 
Good side with the story though: It's never to late.
2:30 in the morning and the sun is slowly rising over the Baltic Sea. I just love those bright summer nights. ❤️
Spent the whole day yesterday in the beautiful Nacka nature reserve just outside Stockholm. It's amazing how fast you can get out in nature, even in such a big city as the capital of Sweden! From the stockholm central station it's less then a 30 minutes drive and with the metro it will go even faster!
Tried a new form of workout yesterday: I put my backpack on and cycled to the store for some grocery shopping. 15K and 15kg on my back surely made me feel both good and exhausted afterwards!

Prenumerera på nya inlägg på Wilderness Stories!



Samarbetspartners

  • Sony