Everest Base Camp 2017


Hon har kallats drömmarnas berg, ”the Mountain of dreams”, med sina 8848 meter över havet sträcker hon sig högre än något annat på vår planet. På gränsen mellan nordöstra Nepal och västra Kina (Tibet) ligger hon. Jag pratar såklart om Sagarmāthā, Chomolungma – Mount Everest, världens högsta berg.

En blygsam dröm för många, men också en dröm som tyvärr sällan slår in. Okunskap och resurser sätter stopp. Att ta sig till den mytomspunna toppen är ett äventyr som kräver stora insatser, både fysiskt, mentalt och ekonomiskt. Det sägs att från det att man bestämmer sig för att bestiga berget till det att man gjort det – och tagit sig ned – så får man räkna med år av förberedelser och hundratusentals kronor, närmare en miljon, i kostnader.

Ett något mindre, men ändå storslaget alternativ om man vill uppleva världens högsta berg på nära håll är att vandra upp till foten av berget – till Everest Base Camp. Här, på 5364 meters höjd, dvs. ca 3500 meter lägre än själva toppen har de som antagit utmaningen att bestiga berget just sitt basläger. Hit går en välbesökt vandringsled som vandras av tiotusentals människor varje år. På ca två veckor kan man till fots ta sig från den lilla bergsbyn Lukla via slingrande bergsstigar och hissnade hängbroar upp till Base Camp och tillbaka igen. Ändå är drömmen om ett besök på denna plats något som för många förblir just en dröm. Varför?

Bild från Google maps.

Jag tror att det handlar mycket om samma saker som sätter stopp för dem som drömmer om toppen. Okunskap och ekonomi. Om man googlar på Mount Everest är det första som kommer upp en rad olika skandalartiklar, ”Fyra döda på Mount Everest”, ”En av hundra dör på Everest”. Detta skapar såklart en rädsla och oro som gör att många kanske känner att det blir ett lite för extremt äventyr att ta sig hit. Och visst, att bestiga Mount Everest är ingen enkel sak och tyvärr händer det att folk omkommer på berget. Men vägen till Base Camp är betydligt enklare. Hit går du via bergsbyar och du korsar inga farliga glaciärer. Men detta är såklart inget som lyfts fram i kvällstidningarnas artiklar, där syftet är just att skapa oro och väcka uppmärksamhet.

För den som inte låter sig avskräckas av detta kanske det istället är ekonomin som sätter käppar i hjulet. Att åka hit med en arrangör, vilket kanske är det vanligaste, kostar mellan ca 25-40 tkr och då ingår sällan flygbiljetten till och från Nepal. Det kan vara en ganska saftig summa för den som inte har många kronor över när räkningarna är betalda i slutet av månaden. När jag för första gången hörde detta frågade jag mig själv vad det egentligen var som kostade så mycket, hur det kunde vara så kostsamt att förflytta sig för egen maskin?

En del av kostnaden är de bärare och guider som ingår i de arrangerade resorna, men efter att ha gjort lite research fick jag veta att under en vandring upp till Base camp är det vanligaste att man både bor och äter på de prisvänliga tehusen/lodgerna som ligger som ett pärlband längs leden. Man behöver således inte bära med sig varken tält eller mat. Vägen upp är tydligen heller inte särskilt komplicerad. Det är en tydlig led och de som har varit där menar att det är i princip omöjligt att gå vilse. Borde det inte därför gå att klara sig utan både bärare och guider? Vad mer kan man dra ner på? Hur komplicerat är det – egentligen?

När jag startade den här sidan för ca ett år sedan var en av mina största drivkrafter att inspirera och motivera andra att våga ge sig ut i vildmarken. Att visa att det inte är så komplicerat som det först kan verka när man gör en snabbsökning på nätet på ”vad behöver man för att vandra”. För att bevisa detta och hur oväsentlig tidigare erfarenhet är, bestämde jag mig för att vandra långdistansleden Pacific Crest Trail, 428 mil från Mexiko till Kanada via bland annat det kontinentala USAs högsta berg Mount Whitney. Trots att jag inte ens hade ett års vandringserfarenhet. Nu vill jag göra samma sak med Everest Base Camp – men nu vill jag också bevisa att trots att man inte har världens högsta lön så ska det inte sätta stopp för våra drömmar, även om drömmen råkar handla om världens högsta berg!

Jag kommer därför på mindre än ett år spara ihop pengar för att i oktober ta mig till Nepal och påbörja min vandring upp till Everest Base Camp. Jag kommer genomföra vandringen på egen hand, utan varken vänner, bärare eller guider och med så lite ekonomiska resurser som möjligt. Jag vill undersöka förutsättningarna att ta sig upp till foten av världens högsta berg på egen hand och hur billigt man kan komma undan. Detta för att inspirera andra, men också för att ta fram och kunna bidra med den information som behövs för att den som själv blir sugen på att ta tag i sin dröm lättare ska kunna förverkliga den.

Kommer det gå? Här kan du följa mig på vägen i mina förberedelser och inte minst på vägen upp mot Everest Base Camp 2017!

… På vägen tillbaka från Base camp kommer jag ändå att möta upp en organiserad grupp för att under ett par dagar göra en avstickare från leden och följa med dem då de ska försöka bestiga Lobuche Peak (6119 m)! Jag kan helt enkelt inte riktigt kan låta bli att ta chansen att bestiga en topp då jag ändå besöker världens högsta bergskedja. Att jag här väljer att ansluta mig till en grupp är för att här tar man sig upp på sådana höjder att man behöver både guider och sällskap för att vara säker, särskilt då man som jag helt saknar erfarenhet av bergsbestigning på den nivån. Att vandra själv upp till Base camp må vara en sak, men man får inte bli dumdristig i naturen och ge sig i kast med det som rent av kan vara farligt. Jag vill dessutom visa på att det finns alternativ för den som inte vill vandra på egen hand. Jag vet att många föredrar att betala lite extra för att få resan arrangerad och jag vill höra vad de som valt att göra på det sättet har att säga om hur det varit och vad som har drivit dem att genomföra resan. 

Not speaking Swedish? Translate this website with google translate!

Jag som driver bloggen

...heter Linda Åkerberg. Jag är 32 år, fotograf, ursprungligen från Karlstad men numera bosatt i Stockholm. Läs mer om mig här

Instagram

It’s easy to forget, that when climbing a mountain, reaching the top means that you’re only halfway through your climb. The way down can be at least as heard (or sometimes even harder) than they way up. This is important to keep in mind when climbing. This and much more will be part of my talk about Kilimanjaro at @naturkompaniet (Hantverkargatan) in Stockholm tonight at 18.30! Drop by if your interested in learning more! ☀️
.
Pic from my descent of Kilimanjaro in March with Mt. Meru in the background. Maybe I’ll climb that too next time... 😁
#mykilimanjarostory .
.
#mountkilimanjaro #kilimanjaro #mykilimanjaroadventure #climbingmountains #mtmeru #futuregoals #dreambig #neverstopexploring
Uhuru Peak - The top of Kilimanjaro - is located 5895 meters above sea level and is the highest point of Africa, which also makes Kilimanjaro one of the #sevensummits .
Uhuru means ‘freedom’ in Swahili and the peak got its name when Tanzania was declared a independent country in 1964. 🇹🇿 #mykilimanjarostory
The last stretch to the top of Kilimanjaro. To the right you can see the people surrounding the monument that marks the summit and to the left you can see the southern icefields. Once, the glacier reached all the way to the trail but now it’s far away. Scientists predict the glaciers on Kilimanjaro will be all gone by 2060. It’s sad that even on such a remote place as the top of Africa, you want to get away from the effects of global warming...💔
#mykilimanjarostory
Right. Left. Right. Left. Right...
The last stretch up to the top of Kilimanjaro after Stella Point sure was one of the hardest things I’ve ever done and all I could think of was my next step.  I’ve never been so captured in the moment and at the same time so stubborn to not giving up. 
Luckily I was once or twice able manage to remember to pic up my phone and take some pictures. This is one of the few I have from the last stretch to the top.
#mykilimanjarostory #nevernevernevergiveup #iphonephotography
Mawenzi Peak, the third of the three volcanoes that is part of the Kilimanjaro massive. With its 5149 meters above sea level, it’s not only the second highest point on Kilimanjaro, it’s also the third highest point in Africa! (After Kilimanjaro’s Uhuru Peak and Mt Kenya.) Pic from the crater rim just an hour or so after sunrise.
#mykilimanjarostory
Did you know that you can get a certificate that you climbed Kilimanjaro even if you don’t get to the top? If you’re reaching Gilman’s Point at 5685m (only passed if you’re doing the Rongai or Marangu Route) or Stella Point at 5756m, you also get one. The golden summit certificate you only get if you make it all the way to Uhuru Peak at 5895m though. .
For me the hardest stretch on the summit day was up to Stella Point. After that the trail gets much less steep and the fact that you can actually see the Uhuru Peak makes the rest of the climb - I wouldn’t say easy, but at least - much easier. Getting to this point also felt really good, it was here that I for the first time knew that I was gonna make it!
#mykilimanjarostory
Sunrise seen from Kilimanjaro during my summit push.
.
When you’re climbing a mountain, it’s normal to start your summit attempt very early in the morning. On Kilimanjaro, I started at midnight!
.
So why start so early in the middle of the night?
🗻The climb from base camp and back took about 11 hours and you wanna do this while the snow and ground is still frozen and hard. That makes it easy to walk on and you won’t have to worry about sliding around. 🗻The sun and heat is also a reason. The air is thin on the top and once the sun has rised it can be very hot - but you still need to cover yourself to not get burned. 🗻A third reason is that you get to watch the magic sunrise from the top of Africa. Maybe the best reason of them all. 😍
#mykilimanjarostory
One of the most well known plants on Kilimanjaro is the groundsel Dendrosenecio. Walking down in the fog from Lava Tower, these gigantic plants appeared for the first time on the Machame Route and they felt both spooky and so pretty at the same time.💕
#mykilimanjarostory
Patience - one of the most valuable traits of a hiker or climber.
.
Yesterday I gave some advice to a guy that hikes the PCT this year. After just 40 miles in he started complaining about his shoes. That he got blisters and wanted new ones. My best advice to him was to take some days off and then continue forward and not do too many miles a day. To let his body slowly adapt to the new conditions. Not buying new shoes. .
The same is it with altitude. There is no easy solution. To be able to handle it, you have to let you’re body slowly adapt to the new altitude and the less amount of oxygen it gets.
.
Climbing Kilimanjaro can be hard because many of the routes are done in few days. One benefit with choosing the Machame Route is that you get one acclimatization day on your way up. After Shira Cave Camp (3750m) you go up to Lava Tower at 4600m before you’re heading down to your next camp, Barranco camp at 3900m. This gives you’re body time to adjust to the altitude and increases the odds making it to the top!
.
This pic is from my way up to Lava Tower. I was lucky to have snow there which is not always the case! Can you see the small people in the lower left corner?!
#mykilimanjarostory

Prenumerera på nya inlägg på Wilderness Stories!



Samarbetspartners

  • Sony