Everest Base Camp – Steg 2 : Tidsplan


Efter att ha gjort min research om Nepal och vandringen upp till Everest Base Camp insåg jag att det faktiskt inte skulle vara en omöjlighet att genomföra det här projektet – och dessutom redan under 2017! Nästa steg var att bestämma när jag skulle åka. Jag brukar säga att det bästa och mest definitva steget man kan ta för att göra verklighet av en dröm som inkluderar en resa är att boka flygbiljetten. Då har man på riktigt tagit det svåraste beslutet och steget, nämligen att det att bestämma sig och efter det brukar det mesta rulla på av sig självt.

Så när skulle jag åka och hur länge skulle jag vara borta? Under tiden jag gjorde min research snubblade jag över en artikel som hade listat Nepal som det billigaste landet i världen i år, så jag bestämde mig för att inte låta pengarna styra, utan snarare ta det i den takt som passade mig, sedan eventuellt korrigera lite om budgeten ändå inte skulle gå ihop.

Men hur planerar man en vandring i ett land man aldrig besökt, på en höjd man aldrig varit på och på en led som man inte har en aning om hur den ser ut? Att ens få fram hur långa sträckorna var mellan byarna visade sig vara svårt. När det kommer till vandring i berg pratar man nämligen mer om hur många höjdmeter man tar sig än om hur många kilometrar, och om man pratar längd är det snarare sträckan i tid som anges. Jag tycker det är väldigt svårt att förhålla mig till de tiderna eftersom alla vandrar olika snabbt och vill ta olika många/långa vilo-, njutnings- eller fotograferingspauser. Och även om jag tillslut fick fram längd, tid och höjdskillnader hade jag svårt att veta hur de skulle påverka mig och min vandring.

Så det jag gjorde för att ta fram en tidsplan var att jag använde mig av de scheman de arrangerade resorna upp till Everest Base Camp har. Jag tycker att svenska resor i regel är väldigt bra uppstyrda, de tar det säkra före det osäkra och har fokus på att samtliga deltagare ska ta sig fram till målet snarare än att arrangören ska spara in några extra slantar på att pressa in vandringen på färre dagar. Det ser liksom inte så bra ut om hälften av deltagarna får vända för att de pressat sig för hårt och inte klarar av höjden.

Av de arrangörer jag tittade på hade samtliga ett nästintill identiskt schema med i stort sett samma stopp. Jag bestämde mig därför för att lägga mitt schema likadant, men att jag väl på plats kan känna efter ifall jag kan gå lite längre, eller kortare, kanske till någon lite mindre by än de stora eftersom jag har den stora förmånen att det bara är jag som ska få plats och därmed kan välja en lite mindre lodge att övernatta på.

Karta från National Geographic: Lukla – Everest Base Camp

Men jag ska ju inte bara vandra direkt från Lukla. Innan min vandring vill jag ha i alla fall en dag i Kathmandu så att jag har lite tid att ställa om mig inför klimatet, sova ut efter flygresan och få tid att inhandla ev extra utrustning m.m. Sedan kommer jag som jag varit inne på tidigare, att istället för att flyga in till Lukla (vilket är det vanligaste när man gör den här vandringen) ta en buss eller bil till byn Jiri och vandra till Lukla därifrån. Hur lång tid den vandringen kommer ta var ännu svårare att hitta svar på eftersom det inte är några arrangerade resor som tar den här vägen. Till slut hittade jag lite info i en guidebok om sträckan som gjorde att jag kunde gissa mig fram till hur lång tid den skulle ta. Och här tog jag i i underkant. När det kommer till vandring föredrar jag att planera att man går lite kortare än man tror att man klarar av. På så sätt blir det enklare att hålla sig till schemat även om terrängen skulle bli svårare än väntat eller om man råkar ut för något. Dessutom får man massa extra tid att njuta av omgivningarna om man håller sig till eller hamnar före schemat!

Efter att ha tagit mig upp till Base Camp kommer jag på tillbakavägen stanna en dag i Gorak Shep, den sista byn på vandringen, för att invänta en svensk grupp från researrangören Swett. Under tiden ska jag bestiga Kala Patthar, en ”mindre” topp strax intill på 5540 meter. När gruppen väl varit uppe vid baslägret och kommit tillbaka till Gorak Shep kommer jag ansluta mig till en del av gruppen som ska göra ett försök att bestiga Lobuche Peak (east) på 6119m! Att jag här väljer att ansluta mig till en grupp beror på att den bestigningen är mycket mer avancerad och kräver kunskap och erfarenhet som jag saknar. Jag brukar förespråka att man ska försöka göra saker på egen hand, men man måste använda sunt förnuft också och förstå när det går över ens gränser. Efter bestigningen kommer jag ta mig ner tillbaka till Lukla på egen hand och sedan flyga till Kathmandu därifrån. Slutligen vill tillbringa några dagar i Kathmandu innan jag flyger hem.

Så efter att ha gått igenom vad jag vill göra och läst mig fram till hur lång tid etapperna tar ser mitt preliminära tidsschema ut såhär:

Dag 1 :  Avresa Stockholm.

Dag 2 : Ankomst Kathmandu.

Dag 3 :  Kathmandu. Förbereda inför vandringen.

Dag 4 :  Buss/bil till Jiri. Vandra till Shivalaya, 8 km, 3-3,5 h.

Dag 5 :  Vandra till Kenja, 16 km, 7-8 h.

Dag 6 :  Vandra till Junbesi, 16 km, 8-9,5 h.

Dag 7 :  Vandra till Manidingma ”Nuntala”, 14 km, 6-7 h.

Dag 8 :  Vandra till Puiyan, ca 16 km (?), 8-8,5 h.

Dag 9 :  Vandra till Phakding (förbi Lukla), ca 15 km (?), 6-7 h.

Dag 10 :  Vandra till Namche Bazaar, ca 10 km, 5-6 h.

Dag 11 :  Acklimatiseringsdag i Namche Bazaar.

Dag 12 :  Vandra till Thyangboche/Tengboche, 9 km, 6-7 h.

Dag 13 :  Vandra till Pheriche eller Dingboche, 10 km, 4-4,5 h.

Dag 14  : Acklimatiseringsdag i Pheriche eller Dingboche.

Dag 15 :  Vandra till Lobuche, 9,5 km, 3-4 h.

Dag 16 :  Vandra till Everest Base Camp! Sedan ner till Gorak Shep, 12-13 km 5,5-8 h.

Dag 17 : Bestigning av Kala Patthar, sedan tillbaka till Gorak Shep för att möta upp gruppen från Swett.

Dag 18 :  Vandra till Lobuche Peak High camp.

Dag 19 :  Bestigning av Lobuche Peak/extra dag.

Dag 20 :  Bestigning av Lobuche Peak/extra dag.

Dag 21 :  Vandra till Pheriche ellerDingboche.

Dag 22 :  Vandra till Namche Bazaar.

Dag 23 :  Vandra till Benkar.

Dag 24 :  Vandra till Lukla.

Dag 25 :  Flyg Lukla-Kathmandu.

Dag 26 : Kathmandu.

Dag 27 : Kathmandu.

Dag 28 : Avresa Kathmandu.

Dag 29 : Ankomst Stockholm.

Datumen och att jag har valt beror på att jag ville göra bestigningen av Lobuche Peak och då fick jag anpassa mig efter hur gruppresorna låg om jag skulle matcha in en. Deras resor ligger i oktober och april och även om jag nog hellre hade besökt Base Camp i april då det är fullt av expeditioner i lägret som faktiskt ska bestiga Mt Everest, blev det för tajt i år och jag orkar helt enkelt inte vänta till nästa år, utan det blir i oktober jag åker!

Att vandra bara några dagar före en svensk grupp är också en säkerhetsåtgärd från min sida. Det är en utmaning att göra detta på egen hand och OM något skulle hända känns det tryggt att veta att det finns en svensk grupp strax bakom.

 

Bilder från google maps.

 

 

 

Du kanske också gillar

LEAVE A COMMENT

Not speaking Swedish? Translate this website with google translate!

Jag som driver bloggen

...heter Linda Åkerberg. Jag är 32 år, fotograf, ursprungligen från Karlstad men numera bosatt i Stockholm. Läs mer om mig här

Instagram

It’s easy to forget, that when climbing a mountain, reaching the top means that you’re only halfway through your climb. The way down can be at least as heard (or sometimes even harder) than they way up. This is important to keep in mind when climbing. This and much more will be part of my talk about Kilimanjaro at @naturkompaniet (Hantverkargatan) in Stockholm tonight at 18.30! Drop by if your interested in learning more! ☀️
.
Pic from my descent of Kilimanjaro in March with Mt. Meru in the background. Maybe I’ll climb that too next time... 😁
#mykilimanjarostory .
.
#mountkilimanjaro #kilimanjaro #mykilimanjaroadventure #climbingmountains #mtmeru #futuregoals #dreambig #neverstopexploring
Uhuru Peak - The top of Kilimanjaro - is located 5895 meters above sea level and is the highest point of Africa, which also makes Kilimanjaro one of the #sevensummits .
Uhuru means ‘freedom’ in Swahili and the peak got its name when Tanzania was declared a independent country in 1964. 🇹🇿 #mykilimanjarostory
The last stretch to the top of Kilimanjaro. To the right you can see the people surrounding the monument that marks the summit and to the left you can see the southern icefields. Once, the glacier reached all the way to the trail but now it’s far away. Scientists predict the glaciers on Kilimanjaro will be all gone by 2060. It’s sad that even on such a remote place as the top of Africa, you want to get away from the effects of global warming...💔
#mykilimanjarostory
Right. Left. Right. Left. Right...
The last stretch up to the top of Kilimanjaro after Stella Point sure was one of the hardest things I’ve ever done and all I could think of was my next step.  I’ve never been so captured in the moment and at the same time so stubborn to not giving up. 
Luckily I was once or twice able manage to remember to pic up my phone and take some pictures. This is one of the few I have from the last stretch to the top.
#mykilimanjarostory #nevernevernevergiveup #iphonephotography
Mawenzi Peak, the third of the three volcanoes that is part of the Kilimanjaro massive. With its 5149 meters above sea level, it’s not only the second highest point on Kilimanjaro, it’s also the third highest point in Africa! (After Kilimanjaro’s Uhuru Peak and Mt Kenya.) Pic from the crater rim just an hour or so after sunrise.
#mykilimanjarostory
Did you know that you can get a certificate that you climbed Kilimanjaro even if you don’t get to the top? If you’re reaching Gilman’s Point at 5685m (only passed if you’re doing the Rongai or Marangu Route) or Stella Point at 5756m, you also get one. The golden summit certificate you only get if you make it all the way to Uhuru Peak at 5895m though. .
For me the hardest stretch on the summit day was up to Stella Point. After that the trail gets much less steep and the fact that you can actually see the Uhuru Peak makes the rest of the climb - I wouldn’t say easy, but at least - much easier. Getting to this point also felt really good, it was here that I for the first time knew that I was gonna make it!
#mykilimanjarostory
Sunrise seen from Kilimanjaro during my summit push.
.
When you’re climbing a mountain, it’s normal to start your summit attempt very early in the morning. On Kilimanjaro, I started at midnight!
.
So why start so early in the middle of the night?
🗻The climb from base camp and back took about 11 hours and you wanna do this while the snow and ground is still frozen and hard. That makes it easy to walk on and you won’t have to worry about sliding around. 🗻The sun and heat is also a reason. The air is thin on the top and once the sun has rised it can be very hot - but you still need to cover yourself to not get burned. 🗻A third reason is that you get to watch the magic sunrise from the top of Africa. Maybe the best reason of them all. 😍
#mykilimanjarostory
One of the most well known plants on Kilimanjaro is the groundsel Dendrosenecio. Walking down in the fog from Lava Tower, these gigantic plants appeared for the first time on the Machame Route and they felt both spooky and so pretty at the same time.💕
#mykilimanjarostory
Patience - one of the most valuable traits of a hiker or climber.
.
Yesterday I gave some advice to a guy that hikes the PCT this year. After just 40 miles in he started complaining about his shoes. That he got blisters and wanted new ones. My best advice to him was to take some days off and then continue forward and not do too many miles a day. To let his body slowly adapt to the new conditions. Not buying new shoes. .
The same is it with altitude. There is no easy solution. To be able to handle it, you have to let you’re body slowly adapt to the new altitude and the less amount of oxygen it gets.
.
Climbing Kilimanjaro can be hard because many of the routes are done in few days. One benefit with choosing the Machame Route is that you get one acclimatization day on your way up. After Shira Cave Camp (3750m) you go up to Lava Tower at 4600m before you’re heading down to your next camp, Barranco camp at 3900m. This gives you’re body time to adjust to the altitude and increases the odds making it to the top!
.
This pic is from my way up to Lava Tower. I was lucky to have snow there which is not always the case! Can you see the small people in the lower left corner?!
#mykilimanjarostory

Prenumerera på nya inlägg på Wilderness Stories!



Samarbetspartners

  • Sony