Everest Base Camp – Steg 2 : Tidsplan


Efter att ha gjort min research om Nepal och vandringen upp till Everest Base Camp insåg jag att det faktiskt inte skulle vara en omöjlighet att genomföra det här projektet – och dessutom redan under 2017! Nästa steg var att bestämma när jag skulle åka. Jag brukar säga att det bästa och mest definitva steget man kan ta för att göra verklighet av en dröm som inkluderar en resa är att boka flygbiljetten. Då har man på riktigt tagit det svåraste beslutet och steget, nämligen att det att bestämma sig och efter det brukar det mesta rulla på av sig självt.

Så när skulle jag åka och hur länge skulle jag vara borta? Under tiden jag gjorde min research snubblade jag över en artikel som hade listat Nepal som det billigaste landet i världen i år, så jag bestämde mig för att inte låta pengarna styra, utan snarare ta det i den takt som passade mig, sedan eventuellt korrigera lite om budgeten ändå inte skulle gå ihop.

Men hur planerar man en vandring i ett land man aldrig besökt, på en höjd man aldrig varit på och på en led som man inte har en aning om hur den ser ut? Att ens få fram hur långa sträckorna var mellan byarna visade sig vara svårt. När det kommer till vandring i berg pratar man nämligen mer om hur många höjdmeter man tar sig än om hur många kilometrar, och om man pratar längd är det snarare sträckan i tid som anges. Jag tycker det är väldigt svårt att förhålla mig till de tiderna eftersom alla vandrar olika snabbt och vill ta olika många/långa vilo-, njutnings- eller fotograferingspauser. Och även om jag tillslut fick fram längd, tid och höjdskillnader hade jag svårt att veta hur de skulle påverka mig och min vandring.

Så det jag gjorde för att ta fram en tidsplan var att jag använde mig av de scheman de arrangerade resorna upp till Everest Base Camp har. Jag tycker att svenska resor i regel är väldigt bra uppstyrda, de tar det säkra före det osäkra och har fokus på att samtliga deltagare ska ta sig fram till målet snarare än att arrangören ska spara in några extra slantar på att pressa in vandringen på färre dagar. Det ser liksom inte så bra ut om hälften av deltagarna får vända för att de pressat sig för hårt och inte klarar av höjden.

Av de arrangörer jag tittade på hade samtliga ett nästintill identiskt schema med i stort sett samma stopp. Jag bestämde mig därför för att lägga mitt schema likadant, men att jag väl på plats kan känna efter ifall jag kan gå lite längre, eller kortare, kanske till någon lite mindre by än de stora eftersom jag har den stora förmånen att det bara är jag som ska få plats och därmed kan välja en lite mindre lodge att övernatta på.

Karta från National Geographic: Lukla – Everest Base Camp

Men jag ska ju inte bara vandra direkt från Lukla. Innan min vandring vill jag ha i alla fall en dag i Kathmandu så att jag har lite tid att ställa om mig inför klimatet, sova ut efter flygresan och få tid att inhandla ev extra utrustning m.m. Sedan kommer jag som jag varit inne på tidigare, att istället för att flyga in till Lukla (vilket är det vanligaste när man gör den här vandringen) ta en buss eller bil till byn Jiri och vandra till Lukla därifrån. Hur lång tid den vandringen kommer ta var ännu svårare att hitta svar på eftersom det inte är några arrangerade resor som tar den här vägen. Till slut hittade jag lite info i en guidebok om sträckan som gjorde att jag kunde gissa mig fram till hur lång tid den skulle ta. Och här tog jag i i underkant. När det kommer till vandring föredrar jag att planera att man går lite kortare än man tror att man klarar av. På så sätt blir det enklare att hålla sig till schemat även om terrängen skulle bli svårare än väntat eller om man råkar ut för något. Dessutom får man massa extra tid att njuta av omgivningarna om man håller sig till eller hamnar före schemat!

Efter att ha tagit mig upp till Base Camp kommer jag på tillbakavägen stanna en dag i Gorak Shep, den sista byn på vandringen, för att invänta en svensk grupp från researrangören Swett. Under tiden ska jag bestiga Kala Patthar, en ”mindre” topp strax intill på 5540 meter. När gruppen väl varit uppe vid baslägret och kommit tillbaka till Gorak Shep kommer jag ansluta mig till en del av gruppen som ska göra ett försök att bestiga Lobuche Peak (east) på 6119m! Att jag här väljer att ansluta mig till en grupp beror på att den bestigningen är mycket mer avancerad och kräver kunskap och erfarenhet som jag saknar. Jag brukar förespråka att man ska försöka göra saker på egen hand, men man måste använda sunt förnuft också och förstå när det går över ens gränser. Efter bestigningen kommer jag ta mig ner tillbaka till Lukla på egen hand och sedan flyga till Kathmandu därifrån. Slutligen vill tillbringa några dagar i Kathmandu innan jag flyger hem.

Så efter att ha gått igenom vad jag vill göra och läst mig fram till hur lång tid etapperna tar ser mitt preliminära tidsschema ut såhär:

Dag 1 :  Avresa Stockholm.

Dag 2 : Ankomst Kathmandu.

Dag 3 :  Kathmandu. Förbereda inför vandringen.

Dag 4 :  Buss/bil till Jiri. Vandra till Shivalaya, 8 km, 3-3,5 h.

Dag 5 :  Vandra till Kenja, 16 km, 7-8 h.

Dag 6 :  Vandra till Junbesi, 16 km, 8-9,5 h.

Dag 7 :  Vandra till Manidingma ”Nuntala”, 14 km, 6-7 h.

Dag 8 :  Vandra till Puiyan, ca 16 km (?), 8-8,5 h.

Dag 9 :  Vandra till Phakding (förbi Lukla), ca 15 km (?), 6-7 h.

Dag 10 :  Vandra till Namche Bazaar, ca 10 km, 5-6 h.

Dag 11 :  Acklimatiseringsdag i Namche Bazaar.

Dag 12 :  Vandra till Thyangboche/Tengboche, 9 km, 6-7 h.

Dag 13 :  Vandra till Pheriche eller Dingboche, 10 km, 4-4,5 h.

Dag 14  : Acklimatiseringsdag i Pheriche eller Dingboche.

Dag 15 :  Vandra till Lobuche, 9,5 km, 3-4 h.

Dag 16 :  Vandra till Everest Base Camp! Sedan ner till Gorak Shep, 12-13 km 5,5-8 h.

Dag 17 : Bestigning av Kala Patthar, sedan tillbaka till Gorak Shep för att möta upp gruppen från Swett.

Dag 18 :  Vandra till Lobuche Peak High camp.

Dag 19 :  Bestigning av Lobuche Peak/extra dag.

Dag 20 :  Bestigning av Lobuche Peak/extra dag.

Dag 21 :  Vandra till Pheriche ellerDingboche.

Dag 22 :  Vandra till Namche Bazaar.

Dag 23 :  Vandra till Benkar.

Dag 24 :  Vandra till Lukla.

Dag 25 :  Flyg Lukla-Kathmandu.

Dag 26 : Kathmandu.

Dag 27 : Kathmandu.

Dag 28 : Avresa Kathmandu.

Dag 29 : Ankomst Stockholm.

Datumen och att jag har valt beror på att jag ville göra bestigningen av Lobuche Peak och då fick jag anpassa mig efter hur gruppresorna låg om jag skulle matcha in en. Deras resor ligger i oktober och april och även om jag nog hellre hade besökt Base Camp i april då det är fullt av expeditioner i lägret som faktiskt ska bestiga Mt Everest, blev det för tajt i år och jag orkar helt enkelt inte vänta till nästa år, utan det blir i oktober jag åker!

Att vandra bara några dagar före en svensk grupp är också en säkerhetsåtgärd från min sida. Det är en utmaning att göra detta på egen hand och OM något skulle hända känns det tryggt att veta att det finns en svensk grupp strax bakom.

 

Bilder från google maps.

 

 

 

Du kanske också gillar

LEAVE A COMMENT

Jag som driver bloggen

...heter Linda Åkerberg. Jag är 32 år, fotograf, ursprungligen från Karlstad men numera bosatt i Stockholm. Läs mer om mig här

Instagram

Someone once asked me if I didn't loose track of the days hiking the PCT. My answer was 'No, it was actually the opposite, I could easily recall the days, even months back. We just didn't call them by the name we use in "normal life". In the wild we simply referred to them after what made them special.' This is for example a pic from "Fog Day" (or as all the others would call it, May 6) last year. 
PCT, mile ~426
How do you prepare for a hike on a trail you never been on before? Read about my second step in my preparation for Everest Base Camp trek: Setting a time schedule, at wilderness-stories.com (link in bio)
Pic from PCT mile ~1973, in one of the weirdest landscapes I've ever seen: the lava fields in Oregon.
Passing the 2600-mile marker on the PCT was a big thing for me. Being the last 100-marker with only 50 mile to go it was clear that I was gonna complete the entire trail. Now I've seen that I've also passed 2600 followers here on Instagram! I'm so happy for all of you and that you want to follow me on my adventures! Hearing from you, meeting you and hear your own stories is what keeps me going - so from the bottom I'm my heart, THANK YOU! ❤️
One year ago today, on June 5th 2016, I summited my very first mountain, Mount Whitney on a side trail of the PCT. With its 14505 ft / 4421 meter it counts as the highest mountain in the "lower 48" (the U.S. except the 2 states of Alaska and Hawaii). It was a bit tricky in the snow, but we all made it! I know there's a lot more snow in the Sierras this year so I wish all the thruhikers of 2017 all the best and also want to send them a reminder to stay safe. If Whitney feels to risky when you pass it, you can always do it later. The mountains won't go anywhere. ❤️
If you have a dream or something you really want to do, it can be a little bit scary to make it happen. We make up ideas about why now isn't the right time, why it's better to do it later. But the truth is that there's no better time than right now. Don't push forward your dreams. Make them happen. ☀️
Me after my first full day of kayaking last week. It was a bit scary and on this pic I'm super tired but so happy at the same time because I finally did it! And it was so much fun!
If there's something you feel like trying, just do it. Don't make up excuses for why now isn't the best time. Yesterday I rented a kayak and crossed through the islands in the Stockholm archipelago for the very first time. I moved here 13 years ago and I can't believe it's took me so long to do this! 
Good side with the story though: It's never to late.
2:30 in the morning and the sun is slowly rising over the Baltic Sea. I just love those bright summer nights. ❤️
Spent the whole day yesterday in the beautiful Nacka nature reserve just outside Stockholm. It's amazing how fast you can get out in nature, even in such a big city as the capital of Sweden! From the stockholm central station it's less then a 30 minutes drive and with the metro it will go even faster!
Tried a new form of workout yesterday: I put my backpack on and cycled to the store for some grocery shopping. 15K and 15kg on my back surely made me feel both good and exhausted afterwards!

Prenumerera på nya inlägg på Wilderness Stories!



Samarbetspartners

  • Sony